Motionens viktigaste mål är att förbättra muskelspänst, styrka och uthållighet. Allt detta är möjligt genom samt kräver kroppens system för energianvändning. I centrum av systemet finns en komplicerad molekyl som kallas ATP, adenosintrifosfat.

ATP är en central en process välkänd från biokemiska studier om trikarboxylsyrecykler eller Krebs cykel. Oroa dig inte för komplicerade namn. De grundläggande idéerna är mycket enkla.

Kolhydrater bryts ned till socker som producerar ATP. Enkla sockerarter bryts ned lättare och därför genomsnittligt snabbare. Komplexa kolhydrater tar längre tid – och förser därmed kroppen med förråd med längre livslängd av föreningar som producerar ATP.

Socker i sig är inte fel men sockeröverskott konsumerat i fel former kan leda till dåliga hälsoeffekter.

ATP bryts ner till ADP (adenosindifosfat) och frigör energi i processen. ADP plockar senare i processen upp molekyler som behövs för att producera mer ATP. Det är därför det kallas en cykel – processens kretslopp startar och startar om. Energi används för att underhålla och reparera celler, ger bränsle för andning och organsystem, och producerar energi för muskelsammandragningar.

Som biprodukt av cykeln produceras värme och koldioxid. Värmen elimineras genom på antal vis, bland annat andning och svettning. Koldioxiden förs runt i systemet och en del kommer ut vid andningen.

För att kunna träna, där en väsentlig del är muskelsammandragningar, måste ATP produceras kontinuerligt över olika tidsintervall. För att genomföra uppgiften har kroppen egentligen tre olika ATP-producerande system, med olika produktionstakt.

Det fosfagena systemet fyller ATP snabbt, men endast korta perioder. Det är bra för sprinters, snabba stötfibrer och intensivinsatser. Systemet för glykogenmjölksyra har långsammare produktion och varar upp till 90 sekunder eller så. Aerobic-andning (normal syreandning) gör ATP som mest långsamt, men räcker länge.

När du tränar förbrukas ATP.  Det är ett av de främsta skälen att du måste äta, alltså fylla på byggstenar som kan producera mer ATP. När du har mer ATP har du den grundläggande molekyl som behövs för att träna – och vi är tillbaka där vi började.